- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 2 /
218

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ha upphört att existera. Men nej, deras antal har
icke minskats och litet emellan upptäckes ett nytt
slag af brott. Den af stat, kyrka och samhälle
omhuldade straffteorien eller hämndmoralen är således
det första brottets fortsättning med ett annat men
alls icke dess afslutning. Hade den varit det, skulle
den sista förbrytelsen länge sedan blifvit begången.»

Mullers ord falla som slag af tunga släggor.
Är det sannt, att allt detta sagts förut, hur är det
då möjligt, att ingen hört det?

När jag såg upp från min bok, i hvilken jag
skrifvit, mötte jag Johannes’ ögon. Han betraktade
mig, medan han svarade på något, som Wolkow
måtte hafva sagt. Hans stämma är lugn och mild
och liknar alldeles icke Mullers, han sade:

»Kristus dog för snart 1900 år sedan,
anatomien bevisar, att han dog. En människa
öfver-lefver icke lidanden sådana som hans. Vän, tror
du, att den vi med våra ofullkomliga begrepp kalla
en gud, kan våndas och känna fruktan? Nej, det
var nog en människa, som ropade: gånge denna
kalken ifrån mig! Men det var en människa, som
liknade hvad vi tro oss beteckna med uttrycket gud,
så mycket en människa kan göra det. Och det vore
mycket sorgligt, ifall det fastslogs, att endast en
gud vågade underkasta sig mänskliga lidanden för
att visa människor vägen. Det ligger något
upp-höjdt och tröstande just i detta, att han var en
människa som vi alla, i att äfven han dött och
blifvit stoft.» — Efter ett kort uppehåll tilläde han:
»Att älska sin nästa är vida större än att uppstå
från de döda.» — — —

Än en gång ha de båda porthalfvorna öppnats
för att släppa in ett lass. Leran har kommit och
järnstängerna till ställningarne. Men jag har väntat
två hela dygn. Det är något förfärligt att vänta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/2/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free