Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag har varit sjuk, haft feber af otålighet. Jag vet,
hvad jag vill, och går nu till det afgörande profvet.
Muller, som kan allt, hjälper mig att skrufva
ihop järntenarna. Under det han arbetar därmed,
talar han. — »Människan lefver under synnerligen
komplicerade förhållanden och begagnar
hufvud-sakligen sitt förnuft till att göra dem ännu mer
invecklade. Något bör således verkställas för att
förenkla dem . . . men hvad?» — För Muller slutar
allt med ett således eller ett alltså, konklusionen
har han genast färdig. Han vrider till en mutter
och säger därunder: »den, af hvilken man aldrig
begär något, som han icke kan göra, gör aldrig
det, som han skulle kunna göra. Må vi för den
skull fordra det omöjliga ...» Muttern sitter fast,
och han rätar en ten, som ej fått den riktiga
ställningen. — »Det omöjliga är en värld med
fullkomliga människor, nåväl låt oss skapa en, där flertalet
är lyckligt.» — Järntenen hade fått den rätta
böjningen och Muller afslutar sitt arbete sägande:
»när existensmedlen gjorts säkra, följer allt annat
i sin ordning».–—
Genom fönstret såg jag, hur Miiller stod på
gården och sysslade med något. Han föreföll mycket
intresserad, och jag undrade, hvad det var han
gjorde. När han kom in höll han en halfdöd råtta
i handen. Han bäddade den bland bomull i en
ask och ställde den i ett hörn, där det ej drog. —
»Allt lefvande har samma rätt att lefva», sade han.
— Jag har aldrig sett någon behandla ett djur så
varsamt. Hans händer, stora och platta som spadar,
pysslade om kräket, medan han småpratade med
det. Nu vet jag, hvem jag tyckte honom likna,
det är farbror Lund. I kväll, när jag ej orkar
arbeta mer, skall jag skrifva till farbror och till
mor, det blir min hvila. Jag skall säga dem, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
