Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bevis, som han aldrig skulle glömma. Jag var för
trött att upplysa om hans misstag, jag tog emot
hans tack och lät honom tro, han är ju skapad
att göra det.–—
Före kl. 12 i dag har Johannes varit här tre
gånger. Plötsligt, utan att jag anar det, står han
bakom mig. Jag spritter till och vänder mig om
för att möta hans sorgsna ögon. Det är, som ägde
de förmågan att uttrycka all världens ve, och fyllda
af en gränslös smärta riktas de mot mig. Han ser,
att jag glider bort från honom, att hvad han gjort
till sitt lifs mål, ej är mer för mig än det, som
aldrig funnits. Jag kan ej hjälpa det. Min
uppgift är ingenting för honom, vi förstå hvarandra
ej, och det tjänar ingenting till att förklara. Men
utan honom skulle jag måhända aldrig gjort detta.
Därför skall jag en gång tacka honom. Nu har
jag endast sagt, att så snart Muller är färdig,
skiljas våra vägar. Mitt är mitt, och jag vacklar
aldrig mer. Och orkade jag taga mitt verk i mina
armar och bära det med mig, skulle jag genast gå.
Nu kan jag det icke, därför väntar jag den korta
tid som återstår, innan de äro färdiga med sitt.
Till det svarade Johannes intet, han endast
nickade flere gånger, som om han sökt tyda en
gåta; sedan gick han. Och nu ser jag endast ett
par stora, vemodiga ögon blicka mot mig ur hvarje
vrå. Till och med Hämnaren har denna oändligt
lidande uppsyn. Och när jag nu tager bort de
fuktiga skynkena för att betrakta honom, finner
jag ingenting af trotset och styrkan i hans hållning.
Hvad nu, har jag ändå icke lyckats? Jag går
omkring honom för att öfvertyga mig, att jag sett
rätt. Hans tår, hans knogar, hans knäskålar och
armbågar ha hvar och en ett öga fylldt med
bottenlös, outsäglig smärta.
Det gamla huset, II. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
