- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 2 /
235

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skrattade blott. Vårt samtal gick trögt. Sven
sprang af och an i rummet, svarade förströdt på
våra frågor och bjöd på diverse besynnerliga
yttranden. Jag förstod, att han var sjuk, men rörde jag
vid den strängen, blef han otålig och klippte af,
han ville inte höra talas om saken. Besynnerligt
var det också, att jag hade en tydlig förnimmelse
af att flere än vi funnos i huset. Jag tyckte mig
höra lätta steg ofvanför, som om någon gått öfver
golfvet där uppe, och en gång inbillade jag mig,
att någon från ett inre rum sakta öppnat en dörr
men genast stängt den igen. Detsamma sade både
Klas och »Lugnet» efteråt, men ingendera låtsade då
om något, eftersom Sven synbarligen bemödade sig
att afleda vår uppmärksamhet. Han var betydligt
ängslig och vi började misstänka, att vårt besök
kommit olägligt. Under sådana förhållanden blef
vårt samspråk hvarken lifligt eller intressant och
hade ej hans arbete stått framför oss skulle ganska
litet blifvit sagdt. Lermannen fanns dock och vi
sade, hvad vi tänkte och tyckte. Sven visade
glädje däröfver, var en stund häftigt upprörd,
skrattade på sitt flickaktigt blyga sätt och ställde
sig att betrakta sitt verk.

Yi trodde oss ha funnit en utgångspunkt men
hunno aldrig begagna den, ty bäst det var öppnades
ytterdörren och in trädde ett par herrar, som jag
aldrig sett. De blefvo öfverraskade af att finna oss
före sig på platsen och den ene generade sig icke
att ostentativt visa det. Presentationen försiggick
och vi fingo veta, att den äldre var ryss med ett
namn, som själf be varelsedriften bjöd mig glömma,
det bestod nämligen af idel konsonanter, den andre
var italienare, ifall jag hörde rätt. Franska talade
bägge utmärkt, och hos Sven gingo de omkring som
hemma hos sig. Ryssen var liten till växten och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/2/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free