- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 2 /
248

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tänka en stund. Mitt kaffe var serveradt ocli
ur-drucket, då jag midt under mina funderingar fick
en förnimmelse af, att någon envist fixerade mig.
Jag vred naturligtvis hufvudet åt sidan och såg åt
det håll, där den nyfikne fanns. Det var den
puckel-ryggige . . . och det var inte han. Samma ögon,
om hvilka Sven talar i sina anteckningar och som
jag själf sett en gång, mötte mina. Lydande min
första impuls ämnade jag springa ut och anropa en
polis, men en underlig osäkerhet höll mig kvar på
stolen. Jag betraktade mannen, som satt fem steg
från mig, och hans blick korsade min, först djärft
och utmanande, sedan med en blandning af bön
och hot. Jag var nu viss om, att dessa ögon ej
tillhörde någon annan än den man, som ensam var
i stånd att förklara olyckans anledning, och lutade
mig framåt för att se hans rygg. Liksom för att
göra mig till viljes vände han sig halft om och
därvid upptäckte jag, att han saknade hvarje
tillstymmelse till puckel. Min osäkerhet växte och
jag sade mig, att jag varit utsatt för en synvilla.
En misstanke, att allt ej var som det borde vara,
dröjde likväl kvar i mitt inre och som jag satt där
vid min tomma kaffekopp, blef jag plötsligt häjdlöst
ursinnig. Med eller utan puckel är han mannen, som
söks, tänkte jag och reste mig; jag tror åtminstone,
att jag gjorde det, ehuru jag omedelbart måtte hafva
satt mig igen. Det föreföll, som hade en lucka
hastigt uppstått i min tankegång och jag nödgades
söka, hvad det var jag nyss ämnat företaga. Jag kom
snart i håg det och beredde mig ånyo att stiga
upp men märkte då, att därtill fordrades en
kraftansträngning, som en så vanlig handling förut aldrig
kräft.

Två eller tre gånger gjorde jag om försöket,
men det var, som hade ett par jättehänder legat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/2/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free