Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på mina skuldror och tvingat mig att sitta kvar.
Jag minns icke hvad jag tänkte eller kände just
då, men jag är säker på, att jag visste, livad jag
ville göra. Hela tiden höll jag ögonen riktade mot
mannen, som satt fem steg från mig, och han läste
säkerligen mina tankar, ty jag bemödade mig alls
inte att dölja dem. Han föreföll hvarken förvånad
eller rädd, snarare öfverlägsen men alltjämt med
en stum bön på botten äf de stora, sjögröna ögonen.
Det var mitt fasta beslut att ej låta något inverka
på mig och för att komma till ett resultat tog jag i
bordet, stödd däremot skulle jag väl lyckas resa mig.
I detsamma svek mitt minne och jag sökte
förgäf-ves erinra mig, hvad det var jag nyss förut ämnat
göra. Min uppsyn var säkerligen enfaldig, det visste
jag och jag såg på mannen bredvid för att utröna
hans tankar. Hans blick var fortfarande öfverlägsen
samt innehöll något af en befallning. Det retade
mig och jag såg bort. Genast kom jag i håg, att
jag ville gå för att tillkalla en stadssergeant. Innan
jag gjorde det, vände jag mig mot mannen och
knappt hade min blick mött hans, förrän jag glömde
det hela. En oförklarlig trötthet föll öfver mig
och jag sjönk ned mot stolens ryggstöd. Jag tyckte,
att en dimma fyllde rummet och skymde bort
föremålen rundt omkring. Jag såg ett par gäster
aflägsna sig, hörde en tesked klirra mot en
bords-skifva samt märkte, hur en uppassare gick tätt
bakom mannen, som oafvändt betraktade mig. Men
allt var otydligt och suddigt och skedde liksom
bakom ett knappt genomskinligt förhänge.
Slutligen fanns ingenting annat än ett par stora,
gröna ögon, som vemodigt men fast sågo in i mina.
De innehöllo en befallning och för att slippa möta
dem gaf jag vika och beslöt att lyda, ehuru jag
icke förstod, livad de ville. Nästan genast kände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
