Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nu är hon snart frisk, tänkte han. — Nu
skall jag gå till henne och tala om Sven.
Hvarje dag hela våren kom han till det gamla
huset för att prata litet med tjänarinnan, som
regelbundet mötte honom på förstugbron, och alltid bar
han några blommor med sig.
— Hon tycker om sådana, sade han. — Ibland
försakade han sin middag, ibland hoppade han öfver
frukosten. — Det duger inte att skämma bort sig
med vällefnad, förklarade han strängt, då tarmarne
protesterade. Utan blommor blef Greta Malm icke.
Ändtligen en dag släpptes han in till henne.
Hon satt i länstolen med kuddar kring sig och
det bleka ansiktet täflade med deras öfverdrag i
livithet. Något samtal fördes ej mellan dem. Han
bugade sig tigande borta vid dörren och satte
sedan en bukett sippor, som han plockat, i ett
glas. Hon log litet ansträngdt och rörde en af
sina genomskinliga händer.
— Tack för blommorna! var allt hvad hon
sade.
Han bugade sig ånyo och gick.
— Så gammal hon Jjlifvit på några månader,
tänkte han bedröfvad.
Efter några dagar förnyades besöket. Han kom
tyst, bockade sig vid dörren och lämnade en knippa
krokus.
— Jaså, det är vår nu igen, sade hon.
— Jaa . .. vår...
— Ni skall väl resa bort snart? frågade hon
litet senare.
— Jag tänker nog göra det.
Hon nickade.
— Ni kommer väl hit en gång, innan ni far?
— Så ofta ni vill, fru Malm.
Hennes blick förlorade sig i fjärran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
