Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drifter. Hon liade redan sett, att han var en man,
som återvunnit jämvikten, men hon märkte också,
att han i allt var sig lik. Hon log instämmande,
då han började, men hennes leende stelnade efter
hand. Hvad hon hörde väckte icke blott minnen,
utan gjorde dem äfven lefvande, hon såg så klart
som aldrig förut. Med en ohörbar suck gömde hon
ansiktet i händerna.
Samuel Lund gaf ej akt därpå utan talade
oförtrutet vidare. Orden sprungo lättfotade öfver hans
läppar, patriarkskägget böljade och ögonen lyste.
— Just detta är, livad jag alltid längtat efter,
fastän jag ej vetat det förrän nu. Att tänka sig
en sådan uppgift som att fostra bortglömda och
förbisedda till goda och nyttiga medborgare, till
människor, det högsta människor kunna blifva. —
Han vände sig mot henne, såg det böjda hufvudet
och anade tårarne. Hans mun öppnades för att
stöta fram en ny fanfar, men han häjdade sig.
En sekund stod han handfallen, sedan gick han
fram till henne och lätt läggande sin stora hand
på hennes axel, sade han: — Förlåt mig! Jag
borde ha tänkt på er sorg, men jag är mig lik . ..
— Sorg? — I det ansikte, som vändes mot
honom läste Samuel Lund endast förvåning. —
Sitt ned, doktor, och låt oss tala om de döda!
sade hon lugnt.
Han satte sig och hon började. Dessa båda,
som ej råkats under år, hämtade ur minnets schackt
fram allt vackert, som fanns att säga om de tre
bortgångna. Det var mycket, och det tog timmar,
innan det blef sagdt.
— Hvad skall stiftelsen kallas? frågade Samuel
Lund, när en paus uppstod.
På det hade hon tydligen ej tänkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
