- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 2 /
266

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som hon sökte inbilla sig vara lycka. Hennes
ögon blef vo stora och forskande, hakan sjönk mot
handens innersida och tankarne gingo att söka
svaret på hennes ofta frågade: hvarför?

Hon såg mångt och mycket men visste aldrig
säkert, om det var det rätta.

Hon såg en bred och mäktig ström rinna förbi.
Bland andra spillror hopade på dess stränder kände
hon igen sina egna minnen och gäckade
förhoppningar. Mellan klippiga bräddar brusade
strömmen larmande mot sitt mål. Stenar och vindfällen
fyllde dess bädd, hinder och fördämningar, byggda
af människohänder, voro lagda i dess väg, men
iugenting förmådde hindra den. Djärft forsade
elfven förbi bråte och skräp, eller klättrade öfver
dammar, listigt murade för att liäjda den,
liufvud-stupa störtade den utför svindlande höjder och
bildade dånande kaskader, väg fann den alltid och
oemotståndligt brusade den fram. Det var lifvets
stolta ström.

Till den runno från alla håll talrika bifloder.
De största voro folkslag och stammar; till dem
återigen flöto andra, ätter eller släkter, med dem
förenade sig tusentals smärre grenar, familjer och
enskilda. Somliga af dessa sistnämda syntes strida
och lifskraftiga, andra runno trögt och voro
grumliga. Vid detta fästade sig den gamla damen ej,
hon betraktade företrädesvis de uttorkade
rännilar, som i alla riktningar skuro sönder marken.
De flesta voro redan glömda, lågo där med
nedrasade bräddar, halft utplånade, snart försvunna.
Andra föreföllo ännu fuktiga men med slam och
gyttja på botten, åter andra slutade utan synbar
anledning, runno bort i sanden, som om en nyck
af ödet eller en oblid slump skurit deras bana och
tvingat dem att stanna. Äfven dessa hade kommit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/2/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free