- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 2 /
272

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ungefär vid tvåtiden lämnade fru Malm sin
plats, nickade i tur och ordning åt de tre stolarne
och gick att göra sin dagliga rond genom rummen.
Hon öppnade alla dörrar och log mot de välkända
föremålen. Ibland stannade hon en stund, och
läpparne rörde sig, som om hon talat, sedan gick
hon vidare. Mötte Marta log hon mot henne som
åt de döda tingen. När hon fullbordat sin
vandring var vanligen middagen färdig. Efter den
följde hennes bästa timmar.

Skymningen bredde sig sakta öfver salen och
med den infann sig drömmen om minnena.
Tystnaden kring henne blef högtidlig, äfven utanför
saktade larmet af och då mörkret hotade att blifva
för tungt, tändes lyktorna. En liten kutryggig karl
i tjock kavaj och veckiga stöflar sneddade öfver
gatan. Han bar en stång försedd med krok, som
häktades i ringen under hvarje lykta. En knyck
och lågan lyste. Den gamla damen, som åsåg, hur
mekaniskt och intresselöst karlen i sick sack
traf-vade uppför gatan, nickade sakta. Hon erinrade
sig något länge sedan timadt och tänkte att trots
alla förändringar, upprepas allt.

Marta kom in för att tända lampan och fälla
ned rullgardinen. Så snart hon aflägsnat sig,
lutades den gamla damens hufvud bakåt mot
ryggstödet. Hvar gång hon tänkte på, att nu hade hennes
väntan åter förkortats med en dag, log hon. —

Tiden stormar framåt öfver världen, men i
det gamla huset tycks den stå stilla. Änkefru
Malm har tänkt sig förbi smärtan och in i lugnet.
Hon har aldrig riktat några anklagelser mot lifvet,
till belöning därför har det gifvit henne sinnesro.
Hon visar sig aldrig utanför porten. Står
sommarsolen högt på himlen, öfvervinner hon möjligen sin
motvilja för stadens larm och går ut på gården.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/2/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free