Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Grankvist skrattade emellertid belåtet. Hon
hade nu liksom alltid annars fått råda och klappade
sin man smekande på kinden, litet uppmuntran för-
tjänade han ju för sin beredvillighet att lyda henne,
men hastigt drog hon sin hand tillbaka och utro-
pade.
— Usch Pelle, så du ser ut!
— Ser ut? — Bra, was? — Äh, ska du rynka
på näsan för att din herre å man iklädt sig denna
skepelse? Ser du, i dag ämnar jag arbeta utaf alla
krafter, å det går inte om jag ej har mina smetigaste
klädespersedlar på mig. Jag måste se färgfläckar
på knän å armbågar, känna terpentinlukten kittla
mig i näsan å veta, att jag kan stryka af penslarne
hvar som hälst, först då blir jag riktigt i arbetstagen
å i dag ska det knogas. Vänta bara tills solen kom-
mer upp ordentligt, då du! — — Hä, hä, jag ser på
dig, att du vill gifva mig en liten morgonpuss, ge-
nera dig inte, utan följ ditt hjärtas ingifvelse!
Unga frun närmade sig långsamt, men stannade
på ett par stegs afstånd och slog afvärjande fram-
för sig med händerna.
— Nej Pelle, du ä förfärlig.
— Ja det förstås, svarade han skrattande och
slog armen kring hennes lif — men trösta dig, jag
blir väl värre.
Hon lutade sig mot hans axel. Hennes täcka,
leende dockansikte med de spelande, skalkaktiga
tjufpojksögonen och sin ram af ljusa lockar låg så
tryggt mot hans breda bröst, och hans kraftiga, un-
dersätsiga gestalt stod så lugn och tvärsäker, som
om ingenting i världen kunnat rubba honom ur stäl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
