Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
let. Han drog ett djupt andedrag och lade sin arm
fastare om henne, som hade han aldrig velat släppa
sitt tag. Han sökte efter ord för att uttrycka hvad
han kände, men den aldrig svarslöse förmådde nu
ej yttra mer än: du — du! Det vär någonting så
vekt i detta du, och rösten klingade så varm och
mjuk, att hon rodnade af sällhet. Så stodo de en
stund sida vid sida utan att säga något, Pelle endast
tryckte en lång innehållsrik kyss på hennes hår
midt öfver hjässan.
Hastigt spratt hon till och lyssnade inåt. Myc-
ket riktigt, hon hade ej hört fel, ungherrskapet vak-
nade redan och ropade på mamma. Ännu en varm
blick, så fick Pelle en lekfull knuff mot axeln, och
hon var borta.
— Hä hä hä, skrattade Pelle, strök sig om ha-
kan och spände ut bröstet. Sedan plockade han ur
skrubben fram sina grejor och synade dem misstänk-
samt. Neej, råttorna hade verkligen varit hyggliga
under nattens lopp, hans nyss visade godhet var så-
ledes ej precis bortkastad, de ägde ändå en smula
religion. Och därpå ställde han upp staffliet, place-
rade duken och sprang in ett ryck. Efter en stund
kom han tillbaka med morgonpipan i munnen och
färgskrinet under ena armen, för nu skulle här ar-
betas. Men innan han började på fullt allvar, ka-
stade han en lång spanande blick in genom fönstret
till arfprinsarnes flygel, och när han där upptäckte
en skymt af sin makas ljusgrå dräkt, sade han med
innerlig öfvertygelse.
— Det... det ä just hvad en målare behöfver.
— Han kramade ut en klick kremserhvitt på palet-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
