Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Pelle, du ä ryslig!
— Trösta dig, jag blir nog värre ...
Hon gaf Pelle en stöt med knäet. — Jaså, han
vill inte släppa ändå, en gång till då.
— Aj, hör du!
— Pelle, jag blir ond, om du inte släpper!
Han hörde på tonfallet i hennes röst, att det ej
var värdt att krångla längre, och suckade; det var
så roligt att härja med Kalle.
— Hoppa då! ropade han och med ett språng
stod hon på golfvet.
— Ser du, du måste släppa! utropade hon trium-
ferande och slätade hastigt ut sin tillskrynklade
klädning.
Det där »måste» klingade litet obehagligt, och
han visade en tydlig lust att börja samma lek om
igen från början, men lilla frun lyckades smyga förbi
honom och skyndade ut i salen tätt följd af Pelle.
Men hade hon hoppats att ej väcka någon uppmärk-
samhet, så syntes det genast, att hon missräknat sig,
hennes upphettade ansikte och tillrufsade hår var nog
att fästa allas blickar på henne, och så fort Pelle såg
detta, hviskade han helt öfvermodigt.
— Kuggad, tösen min.
Hon sköt fram underläppen och tänkte ett ögon-
blick anlägga sin stora min, men det var för tokigt
alltihop, och i stället svarade hon med en halfkväfd
fnissning.
Det föreföll, som om herrskapet Grankvists goda
lynne smittat gästerna, ty alla kastade sig hufvud-
stupa in i det mest lifliga samspråk, medan barnen,
som för länge sedan glömt mammas tillsägelse, rul-
lade sig i rummets dammigaste vrå. Med sedvanlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
