Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bär sin egen lycka inom sig. — Hans ton var inte
spydig som vanligt, magsyran plågade honom väl
ej för tillfället.
Pelle hasade sig ned från planket, tog sin son
som fann det ogement nöjsamt att få väta ned sig,
på axeln å sprang in. Hä, hä, hä, de hade haft lif-
vadt, det var inte tu tal om den saken, synd blott
att ingenting varade i evighet.
När barnen krupit till kojs, lillan låg för resten
redan, togo de — hon och han — plats under den
stora kinesiska lyktan, men något egentligt samtal
ville ej komma i gång denna afton kanhända be-
rodde det på regnet och gråvädersstämningen, kan-
hända han kört sig trött, Pelle visste inte riktigt
hvad det var som hindrade. Oväntadt fick han en
knuff i sidan och hon fnissade till. Pelle vädrade
någonting i luften, Kalle var bestämdt hygglig och
glad, bäst det var hade han sig en ordentlig dub-
belpuss, men hvad han väntade uteblef, i stället sade
hon med en röst, där förtrytelsen och skrattlusten
kämpade om väldet med hvarandra:
— Åh, du ä vådlig!
Pelle tappade pipan och koncepterna med. När
hon skrattade så där, hade han vanligtvis gjort nå-
gon större gubbe, tyvärr förmådde han ej erinra sig
på hvad sätt, han senast utmärkt sig, men att han
skulle få på tafsen det hördes tydligt.
— För det första, fortsatte lilla frun — ä du så
oartig att... att... hon måste stanna och söka ett
ord, som med centnertyngd kunde krossa honom, och
då inföll Pelle:
— Äh, det menar du inte. — Han kände sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
