Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hä, hä, det kan man kalla musik, inte sant? —
Jo, jag skulle tro det. Om vi nu i sista minuten
toge å droge åstad med en afskedsduett, nej, en
trio, efter som både frun, herrn och jag ä tillstä-
des ...
Pelle stod just i begrepp att stämma upp en
ny slagdänga, då en rund arm lades kring hans hals
och en stämma, för hvilken han ständigt lemnade
allt annat åt sitt öde, hviskade i hans öra:
— Nu ä jag ledig.
— Ä du, Kalle! Nå, då gör jag en konst i sån-
garbröderna å återvänder till familjelifvets dyrare
plikter. — Har di andra redan gått hela bundten?
— Ja, nu ä det färdigt, för när du inte hjälpte
till gick det af sig själft.
— Hm! Han fick lof att hosta ett tag.
— Och i morgon far vi — Hennes. stämma
darrade litet, men en underton af jubel smög fram
igenom orden, och uti ögonen glittrade det på
samma gång så skälmaktigt och så ömt, att Pelle
måste släppa sig lös och skratta ut. Det var för
härligt alltihop ... alltihop.
— Hö, hö, hö, vi två ... Längre kom han ej,
ty det var en ofantlig mängd ord, som trängdes
om hvarandra på hans tunga, och alla ville de ut
i dagen, men det gick som alltid, när känslorna stor-
made in på honom, det gick inte alls, han bara skrat-
tade på ö, tjockt och djupt.
De gingo arm i arm upp och ned i trädgården
en hel timme, och denna kväll lekte de ej, denna
kväll voro de så nyförlofvade som möjligt. Men
bäst det var sprang frun ifrån honom; det var flere,
som gjorde anspråk på henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
