Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Borta det, som borta är, sade den ena kär-
ingen, bet näsan af den andra, mumlade Pelle och
såg efter hennes smärta gestalt, men sedan knäppte
han sig kännbart på näsan; det där stod ju inte i
den allra minsta öfverensstämmelse med hans kän-
slor. Hm! märkvärdigt att han, som eljes ledigt
sade hvad som helst, ej dugde till att klämma ur
sig något vackert. Gud vet, om han i hela sin tid
sagt Kalle en riktig artighet. Nå ja, det stod ej till
att hjälpa, men om han bara för ro skull skulle öf-
verraska henne med en sådan? Ja, hvarför inte,
och så gick han in, öppnade dörren och skrek: Oh,
jag är lika lifvad och glad, som när jag var din or-
dinarie fästmanskalle. — Det var det styfvaste i ar-
tighetsväg, han förmådde prestera, och när det var
sagdt, tyckte han själf, att det inte var vidare sti-
ligt, men lilla frun hade visst inga större anspråk
på honom, hon skrattade hela tiden tyst, innerligt
och mjukt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
