Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De sexhundra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bajonetterna fram. Tvenne trummor mullrade
framför skaran. »Allons enfants» sjöngo männen
med röster, som till hälften kväfdes af dammet.
Men ingen tystnade, ingen tröttnade. Fram
genom dammet gingo de. Tuppfjädrarna vajade
här och där i hattarna. På andras hufvuden
syntes den röda, frygiska mössan med den
trefärgade kokarden fästad vid ena örat. De flesta
voro klädda i gröna rockar med röda kragar.
»Alla människor äro lika», sade de, och lika
ville de vara.
De tågade framåt, halft förblindade af smuts
och damm, uttröttade efter många dygns hastig
marsch, hungriga och törstiga. Sällan gåfvo de
sig tid att stanna för att dricka, på mat tänkte
de knappast. Men ur deras ögon lågade
entusiasmens eld, och deras hållning var trotsig och
utmanande.
— Aux armes, citoyens! — Den flammande
melodien och de sjudande, lidelsefulla orden
stegrade deras hänförelse. — Formez vos battaillons!
— De grofva, spikbeslagna skodonen stampade
med ursinnig kraft mot marken. Gnistor slogos
ur vägens stenflisor och dammet tätnade till ett
hölje, i hvilket alla sveptes in och skymdes bort,
men hvarifrån tonerna ströddes öfver nejden,
väckande undran eller hänförelse hos alla, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
