Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De sexhundra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hörde dem. — Marchons! — Det dundrade
som åskan, när de femhundrasjutton ansträngda,
men outtröttliga struparna förenade sig till en
enda enträgen, bedjande uppfordran, inför hvilken
ingen förblef kall.
De sista leden höllo ibland ut tonen litet
för länge, så att de främre voro några takter
in på nästa rad, innan alla hunnit med. Men
denna sällsamma kör var så ypperligt
sammansjungen och kände så väl sin sång, att oreda
aldrig uppstod. När de sista tre stafvelserna
rötos fram, hade alla åter förenat sig, och det
hela blef i sin vilda uttrycksfullhet något
skrämmande och rörande på en gång.
Öfver dammolnet, som oafbrutet rörde sig
framåt, vajade en fana. När vinden vecklade
ut den lästes med blodröda bokstäfver på den
hvita duken: »Folkets rättigheter.» Efter skaran
släpades med handkraft tre kanoner och en liten
fältsmedja, alla dragna af män, hvilkas kroppar
höllos vinkelräta under ansträngningen. Repen
skuro in i dragarnas axlar, dammet fyllde deras
lungor och murade igen deras ögon, men
hårdnackadt höllo alla stånd tills de stupade. Då intog
någon i skaran framför den trötte kamratens
plats, lämnande sin musköt åt honom, lade repet
öfver sin axel och släpade vidare med ansiktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
