Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De sexhundra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I Paris voro de fruktade af många och
efterlängtade af några få, massan förhöll sig likgiltig
och tviflande, massan hade redan sett för mycket
att dragas med af hvad som helst.
Femhundrasjutton man, de må alla vara starka som titaner
och äga tigerns mod, femhundrasjutton man
var blott en droppe i den sjudande kittel,
hufvudstaden utgjorde. Men i Paris visste endast
några få hvad de ville. Alla de
femhundrasjutton däremot hade blott en enda tanke, att
slå ned tyrannerna eller själfva dö.
— Allons enfants de la Patrie.
Tusentals gånger hade de stämt upp sin
sång, de gjorde det på nytt. Dess toner voro
mat, dryck, hvila, glädje för dem alla, de sjöngo
den om och om igen. I gevärspiporna buro
de ständigt friska löfkvistar, som skänkte litet
skugga i sommarhettan. Glada drogo de fram
som till fest. Ingen frågade efter, att de grofva
skodonen sletos sönder på steniga vägar och
att sårade fötter blödde. Framåt! Revolutionen
hade stannat och stod stilla, men
marseillebataljonen stannade icke. De namnlösa
femhundrasjutton drogo som en stormvind genom
Frankrike, väckte förhoppningar och glädje, fruktan
och hat. — Marchons, marchons! — I täten
fladdrade den hvita duken med dess blodröda ord,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
