Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adam Lux
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Han är lik henne, påstod en.
— Ni har rätt, medborgare, lik henne som
en bror.
— Nej, som en make. Ni vet väl, att
makar, hvilka älska hvarandra öfver allting, ofta
med tiden erhålla en likhet som...
— Tyst, man betraktar oss!
Vännerna tego af försiktighet, men inom
sig tänkte de:
— Farväl, svärmare!
Adam Lux sprang uppför schavottens
trappsteg.
— Det är väl samma stupstock? frågade han
brådskande.
— Jag har lofvat, medborgare delinkvent.
— Tack! Och den skall icke användas mer?
— Aldrig, medborgare. För öfrigt är den
gammal och nött.
— Än en gång tack!
Adam Lux lade sig till rätta och tryckte
läpparna mot stupstockens trä. Måhända hade
Charlottes läppar en gång berört samma fläck.
Dufvorna, som hade sina bon under
tegelpannorna på de omgifvande husen, flögo i vida
cirklar öfver torget. Det var en solig och
varm eftermiddag. I den stora staden gick
lifvet sin gilla gång, och nedanför schavotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
