Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
BERTHEL.
Nå väl, då kan jag, utan att bryta min ed,
berätta dig en sannsaga.
HERMAN.
Berätta, berätta! Och jag skall välsigna er för
hvarje ord. ;
BERTHEL.
Det var en gång en gammal rik och förnäm
grefve, som hade en enda dotter, skön som en Guds
engel. En fattig löjtnant älskade henne, och blef
älskad tillbaka. De höllo af hvarann på
gammaldagsvis, så der som du läst för mej om Frithiof och
Ingeborg. Men den unga fröken hade till friare en
hycklare, en feg och nedrig man, en kapten, som ställt
sig högt i fadrens gunst. Den fattige löjtnanten, som
med hån blef afvisad af fadren, förgick sig mot sin
rival och förman, kaptenen, då denne vägrade att
duellera; han stötte honom för bröstet i några andra
officerares närvaro. Det var hela hans brott, men
han blef dömd att arkebuseras. En vän hjelpte
honom att fly ur fängelset till Bohusländska kusten,
der han väntade ett fartyg, som skulle föra honom
till Amerika. Nu skulle Frithiof skiljas från sin
olyckliga Ingeborg. — Jag vill kalla dem begge så. —
Men då följde Ingeborg sitt hjertas brudgum
hemligen till kusten, för att gå med honom i landsflykt.
HERMAN.
Vackert gjordt! Sådan skall en trogen kärlek
vara.
Barnhusbarnen. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
