Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
BERTHEL.
Nu bodde der i trakten en beskedlig
skolmästare. Till honom kommer Frithiof en afton. Han
ber på sina knän, att skolmästarn skall i
prestkläder hemligen sammanviga de unga tu, ty annars
ville ej Ingeborg följa sin käraste till Amerika.
Skolmästarn vägrade länge, men han var en svag
stackare, och kunde inte se tårar på den olyckliges bleka
kinder. Den unge löjtnanten lofvade dessutom, att
vigseln skulle förnyas, när de älskande hunnit öfver
hafvet. — Och så blef det ett bröllop, tyst och stilla.
Guds klara måne var brudens marskalk; och
stjernorna hennes brudtärnor (darrar af rörelse på rösten).
HERMAN (betraktar honom
deltagande).
Och ni var presten, min far?
BERTHEL.
Tyst, gosse, tyst! Väck inte det minnet! Så
förflöto några dagar, men intet fartyg kom. Till den
undangömda skogskojan bar skolmästarn dagligen
mat, men Ingeborg trodde alltjemt, att han var en
medlidsam prestman. Ett par gånger syntes
emellertid kaptenens betjent, en ung spetsbof, spionera i
trakten, men ingen anade något ondt. Då lade en
seglare under en stormig höstafton till vid kusten.
Det var skolmästarns bror, hvilken, som styrman,
förde, i sin sjuka kaptens ställe, ett fartyg till
Amerika. Skolmästarn rodde om natten de unga tu i en liten
båt ut bland de skummande bränningarna. Plötsligen
gensköts båten vid en udde af en väl bemannad slup.
Kaptenen satt i slupen. Efter en kort strid fördes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
