Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
skolmästarn och den arma Ingeborg i land, men
löjtnanten störtade sig i vattnet och simmade till
fartyget, eller drunknade han i bränningarna.
HERMAN (med djup smärta).
Min arma, arma mor!
BERTHEL.
Ja, min stackars gosse, du anar rätt. Ingeborg
blef din mor. Den stränge grefven gjorde dej till ett
barnhusbarn, och jag, det enda vittnet dertill, måste
svära honom en helig ed, att aldrig yppa dina
föräldrars namn. Kaptenen, som hade rest till
Frankrike under Ingeborgs svåraste sorgetid, återkom efter
ett par år, och gamla grefven tvingade din olyckliga
mor att gifta sej med denne man, som hon afskydde.
För att försona minnet af mitt bedrägeri, då jag,
såsom prest, vigde de olyckliga, uttog jag dej från
barnhuset, och försökte att föda oss begge. Men
allting misslyckades för mej. Då friade jag till min
gamla galanta, för att hjelpa våra affärer. Men du
kan nu sjelf se, om jag vunnit något på den
spekulationen.
HERMAN.
Och min fars öde?
BERTHEL.
Känner jag lika litet som min stackars brors.
Fartyget hade afseglat om natten, och jag har aldrig
haft några tidningar om dem.
HERMAN (tankfullt stirrande
framför sig).
Mina arma, olyckliga föräldrar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
