Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
ensamhet, och, efter fem års frånvaro, ser jag er nu
åter, gamle Berthel, ni, min ende vän och förtrogne.
Förr besökte ni alltid mig, när jag tidtals vistades
här. Nu har jag väntat förgäfves i åtta dagar, och
derföre skaffade jag mig reda på värdshuset »Nya
Verlden.» (räcker honom handen.)
BERTHEL (fattar hennes hand
mellan sina och
trycker den vördnadsfullt).
Ack min goda, goda Grefvinna! Min stackars
olyckliga Grefvinna!
GREFVINNAN.
Ja, Berthel, olycklig som förr, olycklig i detta
ords fulla mening. Hur ofta har jag ej afundats
tiggerskan, som speglar sig i sitt barns leende öga,
då jag speglar min bild i de dyrbara trymåerna.
Samma isande köld, som förr åtskiljer mig och min
man. Ler han mot mig, är det ett hånleende, talar
han till mig, är det en udd i hvarje ord. För att
vinna aktning i verldens kortsynta ögon, besöker han
kyrkorna och skrifver i filantropiska ämnen. I alla
kretsar förtalar man derför mig, som en lättsinnig
qvinna, medan man beklagar min man som en from
martyr. Och ännu i går, liksom alla år på min
olycksdag, sände man mig en lysande bouquett
med devisen: »I dag för tjugu år se’n.»
BERTHEL (med harm).
Det är en djefvuls artighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
