Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GREFVINNAN;
Mitt hufvud svindlar när jag tänker derpå. Ja,
Berthel, det är en långsam död, en död, sådan som
att brännas vid sakta, sakta eld. Men jag förtjenar
detta straff. Hvarföre glömde jag nånsin att det
finns ett brott, som qvinnan, uti verldens ögon,
aldrig kan försona!
BERTHEL.
Ack, ni är ej brottslig, fru grefvinna! Ni är
endast grymt bedragen. Det är jag, som har den
tyngsta bördan på mitt hjerta.
GREFVINNAN.
Nej, Berthel. Jag vill icke smeka mitt samvete
med denna tröst. Jag känner mitt brott och jag
klagar icke öfver det rättvisa straffet. Jag vill endast
svalka min själ i minnet af det förflutna.
BERTHEL.
Hvarför rifva upp de gamla såren?
GREFVINNAN.
Mitt hjerta liknar hafvet. Det lugn, som följer
på stormen, är friskare och ljufvare än den långa,
qväfvande stiltjen före orkanen. Mitt hjerta
behöfver andas ut, storma ut. Derför har jag sökt upp
er, gamle Berthel.
BERTHEL.
Ack, att jag hade någon tröst att skänka er,
fru grefvinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
