Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
ÖFVERSTEN (i slängkappa).
Jag vill inte bli igenkänd af den mannen; men
fru Berthel, hvar är hon? (Sara inträder.)
ARON.
Se här ha vi henne redan.
SARA (inställsamt).
Och nådig öfversten, som är så nådig och ännu
en gång kommer under mitt ringa tak.
ÖFVERSTEN.
Jag står i så många förbindelser hos er, min
lilla fru Berthel. Det är ni, som skaffat mig lyckan
att : kunna draga en stor talang fram i dagsljuset.
Jag hör med förtjusning, att den lilla halsstarriga
lagt bort något af sin öfverdrifna blyghet.
SARA (nigande).
Hon ska väl någon gång börja att bli
förståndig, goa, nådig herr öfverste. + (hjelper honom af med
kappan.)
: RUDOLF (som förut).
Men om min plan misslyckas, om man
upptäcker mig — då, heldre än att lida ett nesligt straff,
må dessa vänner (fattar terzerolerna) rädda mig, och
skänka mig döden vid hennes fötter! (laddar
terzerolerna under det dialogen forigår i rummet bredvid.)
ÖFVERSTEN.
Om fjorton dagar resa vi då till Frankrike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
