Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84 .
SARA.
Låt oss lyssna! (Aron och Sara ställa sig lyss-
nande vid mellanväggen.)
HERMAN.
Jag kommer nn från prisdomaren. Den aflidne
rike konstnärsbeskyddaren hade uppdragit åt honom
att välja de täflande. Jag gick dit i min blus, ty jag
har ingen frack, som ni väl vet, min far, och jag
vill inte gå i lånta kläder. Mina medtäflare voro alla
fina och högtidsklädda. Professorn gaf mig några
sträfva, bitande ord för min klädsel. Jag blef sårad
och svarade, att det icke var blusen, som hade
målat taflan. Han blef förbittrad, visade mig ut, och
jag fick inte vara med bland de täflande. Jag har
inte bockat mig nog djupt för honom, inte beundrat
hans medelmåttiga talang, jag har inte imiterat hans
manér i målning, såsom de krypande andra. Det är
ju naturligt, att jag inte skulle ha någon lycka med
min tafla.
SARA.
Det är Herman, som står och beskärmar sej;
men hvad gör han hos kapten? ”
RUDOLF (fattar Hermans hand).
Jag tycker om er, min unge vän. Gå ni med
höglyftad panna emot ödets stormar; det är bättre
och ädlare, än att i smileriets baktrappa bocka sig
till en usel lycka, Se här har ni tretti dukater för
det der hufvudet (tar upp sin börs).
SARA.
Tretti dukater! Då ska han få betala mej för
kläder och födan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
