- Project Runeberg -  Barnhusbarnen eller Verldens dom /
85

(1849) Author: Johan Jolin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

85

HERMAN (utom sig aj glädje).

Ack, hur ska’ jag kunna tacka er, herr kapten!
Men ni betalar mer, än alla mina taflor äro värda.

BERTHEL (för sig).
Om de visste, hvilken som köper och hvilken
som säljer.
RUDOLF.
Hur stort var priset?

HERMAN.

Det var ett resestipendium på sex år, stiftadt
af en afliden rik mecenat.

RUDOLE.

Således en gryende talangs hela framtid måhända
för bristen af en frack. Återigen en liten
svaghetssynd hos en stackare; en synd, som dock kan störta
en like i elände. Och det är våra småsynder, som
man anser göra så litet ondt här i verlden.

HERMAN.
Trettio dukater! Min far, nu behöfva vi inte
slita ondt på länge.
RUDOLF.
Slita ondt? Behöfver ni, gamle Berthel, enda
arfvingen till en rik plantage-ägare, slita ondt?

ARON.
Finns här intet nyckelhål, ingen dörrspringa?
(De leta och lyssna.) ;
BERTHEL (som knappast kan fatta
sin lycka).
Herre, min Fader! Hvad ä det ni säger, herr
kapten? Ä’ jag (pekar på sig sjelf), jag en rik arf-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat May 10 17:11:14 2025 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jjbarnhusb/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free