Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
FEMTE SCENEN.
DE FÖRRA. TVENNE MATROSER ramla efter
hvarandra hufvudstupa fram på scenen från högra
sidan. De resa sig skyndsamt upp, springa
öfver scenen, och, öfverkomna på andra sidan,
ropa de:
Vänta du, Långholmare!
De försvinna; straxt derefter inträder JAKOB.
JAKOB.
Ja, jag väntar här, jag. Så der ska man skipa
rättvisa med elaka tungor. Jag har gått och tålt
och tegat nu en halftimma, men man ä’ väl inte
mer än menniska heller, fast man ä’ Amerikanare.
Vår Herre har gifvit ett par knytnäfvar också åt
den försvarslöse, det är ändå inte så litet det.
SARA.
Låt oss gå undan.
ARON.
Nej, vänta litet, så går han sin väg.
(Man hör på afstånd en vacker qvartett sjungas af
Studenterna.)
JAKOB (dyster).
Jag såg min flicka vid porten, när jag kom hit;
hon stod der i trasor och tiggde. Stackars Anna!
Jag vände mej bort, och sträckte åt henne mina
enda sex Svenska riksdaler. Hon kysste mej på
hand, och kände inte igen mej. Herre Gud, att — —
och så’nt ska inte vara brott det — — (med kraft)
Fan anamma! Nej, hvartill tjenar det att gorma! Nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
