- Project Runeberg -  Barnhusbarnen eller Verldens dom /
104

(1849) Author: Johan Jolin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

104

JAKOB.

Än se’n?

ÖFVERSTEN.

Du följer henne dit, öppnar vagnsdörren, och
lyfter henne hastigt in, om hon gör några
svårigheter. Du ropar till kusken: »Kör, kör till doktorn»,
men så hårdt, att de kringstående inte kunna höra
hennes nödrop. Ser du, flickan är litet fånig, och
får behandlas derefter; du återkommer sedan hit och
får dina pengar.

JAKOB (som hela tiden lugnt
fixerat honom).

Det ska väl vara så fint uttänkt det der?
Rigtigt fint! Ska jag inte köra hem stackars Anna i
vagn också?

ÖFVERSTEN (häpnande).

Anna?

JAKOB.

Öfversten har dåligt minne, tror jag. Minns

inte gårdsdrängen Jakob.

ÖFVERSTEN (ser sig oroligt om-

kring).
Jakob, jaså, är det du, min gosse!
JAKOB.
Ja, nu heter det min gosse, för att vi ä på tu
man hand. — Vår Herre kommer väl ock en gång

på tu man hand med öfversten. Blekna då som nu,
darra då som nu. Ondt samvete är en tung börda.
Sitt derföre ner på bänken och hvila, Ja, var lugn,
jag tänker inte lägga hand på öfversten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat May 10 17:11:14 2025 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jjbarnhusb/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free