Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
ÖFVERSTEN (sätter sig darrande
på venstra bänken).
Vill du ha pengar, kära Jakob?
JAKOB.
Pengar! Allting kan betalas med pengar, tro de
rika. Men kom inte och stick fram med pengar på
domedag. Hon står der i trasor den arma Anna
och tigger vid porten; det rifver mej i hjertat, men
hon behöfver inga pengar, ty hon har fått mina sista.
Jag är hånad och föraktad af alla, jag som hon; jag
får lof att bo på andra sidan oceanen, för att få
vara i fred. Det har jag att tacka min husbonde
för, som gaf mig orlofssedel för sturskhet, när jag
sjöng ut med sanningen, och som lät mig ligga sjuk
och hjelplös och sedan försvarslös komma på
Långholmen. — Tack och heder, husbonde! Ja, blekna
nu, sitt der på bänken och våndas. Gud fader
tittar ner på oss med alla sina stjerneögon deruppe.
Ser ni, han blinkar god mening åt mej. Ni ser den
här näfven. Den ä’ stark som en hammare, det ä
stål i hvar knoge, men den slår inte till, ty jag
känner tio Guds bud; men jag har aldrig blifvit så lärd,
att jag kan akta mej för Svenska lagboken. Adjö,
husbonde, tack för den här gången. (Går ut till
höger.)
SJUNDE SCENEN.
ÖFVERSTEN (allena).
Ve öfver den skurken Aron, som låtit mej
undergå denna förödmjukelse! Min blod kokar i mej.
Den karlen är farlig, och polisen ska väl få sina ögon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
