Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
FANNY.
Ja, du har rätt, du är min bror, min ömma,
goda bror. Det skall ej vara annorlunda.
GREFVINNAN.
En älskvärd, intagande flicka!
HERMAN (orolig).
Hur menar du, Fanny?
FANNY.
Jag kan ej säga hvad jag menar, jag vet bara
att det ligger en tärande eld omkring mitt hjerta;
det plågar, det bränner, och ingenting kan svalka det.
Ack, om jag vore mycket sjuk, mycket, mycket, och
finge bäddas djupt i grafven, mörkt och kallt. — Jag
är ju ändå blott till besvär för alla. Ingen far och
ingen mor, och ingen vän, som icke bedrager mig.
HERMAN.
Du gråter, Fanny, du är sjuk.
FANNY.
För mej dit in i bersåen. Der är så mörkt
och tyst som i en klostercell. Den passar för en
blek och sorgsen nunna.
GREFVINNAN.
Jag kan ej komma undan.
HERMAN.
Nej, sitt stilla här, Fanny. Derinne är så kyligt.
Sitt stilla här och förtro mej hvad som plågar dej.
FANNY.
Se på mej, Herman (vänder hans hufvud mot
ljuset). Nej. vänd dej så, att jag kan se dina ögon.
Du är dej lik som förr, du är dej lik, och dessa
ögon, som nu så vänligt tindra mot mej, denna mun,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
