Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
hör oss ingen, här kunna vi trygga säga vårt sista
farväl. Var ej så sorgsen, Herman; hör du ej, hur
vackert studenterna sjunga der borta: »Sörj ej den
gryende dagen förut.»
HERMAN.
De äro lyckliga och sorglösa.
FANNY.
Ja, Herman, inte heller vi skola sörja, blott
älska och hoppas. — Farväl, min Herman! O, hvad
det ändå är svårt att skiljas. — Mitt hjerta
spränges. Jag har ju också vakat hela natten i tårar.
Farväl, min Herman! Nej, mina knän svigta. Låt
mej sitta der en stund i dunklet af bersån, och gif
mej några droppar vatten. (vill närma sig bersåen.)
HERMAN (med ångest).
Nej, Fanny, inte ditåt. Kom och sätt dej åter
här på bänken.
FANNY.
Nej, jag vill dit, ty der kan ingen upptäcka mej,
och der kan jag få gråta ut en stund, så blir jag
bättre. Ser du, Herman, qvinnans hjerta är en
volkan, som lugnas efter hvarje utbrott, och lavan, det
är hennes heta tårar. Ack, för mej dit i skuggans
ljufva, svala famn.
GREFVINNAN (framträdande).
Nej, Herman, hit uti min famn!
FANNY (med ett anskri).
Ah, det är hon! Herman, vi voro då ej allena?
Och du visste det?
HERMAN (stödjande henne).
Ja, Fanny.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
