Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
ÖFVERSTEN (för sig, med kufvad
; vrede).
Det var då sannt. (Högt) Ni tycks inte veta, hur
nära vän jag är till grefvinnan?
HERMAN.
Nej, men jag förstår det af er allvetenhet.
ÖFVERSTEN.
Ja, min unge vän, jag känner hela ert
förhållande till”grefvinnan. Hon har förtrott mej allt.
HERMAN (förvånad.)
Ni känner det, och ni tadlar henne inte?
ÖFVERSTEN (för sig).
Det här är verkligen en makalös ärlighet. (Högt)
Ni gör mej en högst besynnerlig fråga. Var så god
och intag er frukost derute så länge, medan jag
några ögonblick lemnar er allena.
HERMAN.
Jag tackar, men jag har ingen aptit.
ÖFVERSTEN.
Ni förnärmar mitt kök och min källare. Var
så god och neka mig ej (öppnar artigt dörren för
Herman och ropar utåt:) Servera frukosten åt denne unge
herre.
(Herman går med en vördnadsfull helsning ut.)
FEMTE SCENEN.
ÖFVERSTEN (allena).
Hans oförklarliga enfald har låtit mej få reda
på allt. Nu lyster det mej att se, om min grefvinna
lika litet, som han, förstår konsten att förställa sej.
(Går ut till venster.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
