Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
ÖFVERSTEN.
Men låt oss tala om balen, ty vårt korta lif,
det går ändå som en dans.
GREFVINNAN (med tonvigt).
En dans på rosor.
ÖFVERSTEN.
När man dansat rosorna till stoft, så har man
ingenting, som afväpnar törnet.
GREFVINNAN.
O, min Gud! Du straffar hårdt en brottslig qvinna!
ÖFVERSTEN.
Jag såg i går en charmant gravyr, som jag vill
förära er, och som föreställer den botfärdiga Mag-
dalena.
GREFVINNAN.
Herr öfverste, tystna dock en gång med ert hån.
Tänk, om jag skulle afslöja er för verldens ögon.
ÖFVERSTEN.
Så vunne ni ingenting derpå, ty hvad som för
qvinnan är ett outplånligt brott, det är för mannen
ett litet romantiskt äfventyr, ett litet svaghetsfel, som ...
GREFVINNAN.
Så dömmer verlden, men huru dömmer Gud?
ÖFVERSTEN.
Man går först till underrätterna, innan man
vänder sig till högsta domstolen. Så är bruket, man
tar seden dit man kommer, och efter vi nu ha
kommit hit i verlden, så ser ni hvad klokheten bjuder.
GREFVINNAN.
Måtte aldrig era sofismer svika er, när en gång
verlden sviker. Och måtte de falska tröstegrunder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
