- Project Runeberg -  Barnhusbarnen eller Verldens dom /
177

(1849) Author: Johan Jolin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

177

folk skrattade på min rygg. Jag skulle önska att

hon en gång kunde bära sina år såsom jag. Hennes

trettioåtta år se nästan ut som mina fyratioåtta.
ÖFVERSTEN.

Femtiåtta, min syster.

BEATA (med en liten fnurr).

Nå ja, femtiåtta då. Ingen har nånsin kunnat
gissa till mina år, och det är bara du, som har reda
på siffran. — Men apropos siffror, så ska jag skicka
dig halfårspengarna i morgon. Han är väl alltjemt
i Ostindien?

ÖFVERSTEN.
Var trygg, han ska aldrig få reda på dig. Ni
ska’ aldrig lära känna hvarandra.
BEATA.
Det vore horribelt, jag vill aldrig se honom.
ÖFVERSTEN (för sig).
Om hon visste hur nära han är.
BEATA.

Ja så, en förklädd älskare! Jag hade verkligen
lust att låta gästerna veta, att von Wuldt har vågat
sig hit.

ÖFVERSTEN.

Nej, för all del, det blefve ju en skandal. Nej,
han skall arresteras såsom en vanlig äfventyrare. Om
man sedan under ransakningen får reda på hans
subordinationsbrott och hans rymning, så är det inte
mitt fel; jag har inte varit så hämndgirig, att jag
anklagat honom, utan jag tvår mina händer och låter
lagen ha sin gång. (Går.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat May 10 17:11:14 2025 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jjbarnhusb/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free