Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
ANDRA KAVALJEREN.
Men han bär sitt öde tåligt som ett offerlam.
KAMMARJUNKAREN (ull Löjtnanten).
Hör hur smädelsen mot värdinnan smyger som
en skogseld omkring i grannskapet? Ingen låga
behöfver så liten näring, som förtalets mordbrand. Vi
ska experimentera med den nådiga fröken. (till Beata.)
Man hviskar, att grefvinnan i sina unga år varit
mycket liflig och (letande efter ordet) exalterad.
BEATA.
Åhja, man behöfver inte spara på orden. Jag
har, Gudskelof, i mina unga dar, varit sträng mot
mig sjelf, såsom det anstår en ung flicka, och
derför kan jag nu på gamla dar vara en glad flicka,
lätt om hjertat nu, som förr om foten.
KAMMARJUNKAREN.
Ni kan gerna säga lätt på foten.
BEATA (förvånad).
Herr Kammarjunkare!
KAMMARJUNKAREN.
Ty ni dansar ännu, så (med låtsad artighet) att
gracerna le deråt.
LÖJTNANTEN (sakta).
Skratta deråt, menar du.
BEATA (smickrad).
Kammarjunkaren är mig en kammarjunkare.
(Går tll skrifbordet, leker under koketteri med
skrifportföljen.)
KAMMARJUNKAREN.
Hon förtär allt smicker, som konfekt, och skil-
jer sällan sockret från kritan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
