Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
BEATA (läser på ett litet papper,
som sticker fram ur portföljen):
Ah, se här tittar en liten vers fram, skrifven af
grefvinnans egen : hand, och troligtvis en af hennes
egna kompositioner. Den ligger så oskyldigt
halfcacherad, liksom om den inte skulle kunna upptäckas.
Hon förstår så väl konsten, att ingenting visa, men
ingenting dölja af sina små talanger. (Läser högt.)
»Hvar gång du smädelsernas giftkalk tömmer,
Drick utan klagan, en gång blir den tom.»
(Räcker papperet åt Kammarjunk., som fortsätter läsningen.)
KAMMARJUNKAREN.
»Och i dess djup ett herrligt hopp sig gömmer.
Det finnes En; som aldrig orätt dömmer,
Och vid Hans domstol pröfvas verldens dom.»
LÖJTNANTEN.
Rätt näpet, rätt småsött.
KAMMARJUNKAREN (gömmer papperet
obemärkt i sin vestficka).
Rätt vackert!
BEATA.
Bara det inte vore de der ständiga
anspelningarna på hennes förakt för verlden, liksom inte hon
sjelf skulle ha gifvit sin rätt artiga tribut åt dess
förföriska nöjen. (Går uppåt scenen.)
KAMMARJUNKAREN (till Löjtnanten).
Du hör hur den nådiga fröken inspireras af sitt
ämne. Förtalaren liknar en person i folkträngsel.
Först lyftes han litet af sin lust att komma öfver de
andra, sedan klämmes han allt högre och högre, tills
hans fötter inte mera nå marken, och slutligen tram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
