Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
par han oförskräckt på sin nästas axlar. Der yfves
han nu öfver sin höga ställning och glömmer att
piedestalen är en trampad like. Men icke sällan
ligger triumfatorn plötsligen ödmjukt i stoftet för den,
som han nyss förnedrat. Vi skola hjelpa vår fröken
upp i luften liten smula. (Beata återkommer nedåt
scenen; till Beata) Man har många små historier om
grefvinnan, och man tror till och med att hon sjelf
ämnar ge ut en liten roman, som sammanfattar dem alla.
BEATA (med småningom tillta-
gande ifver).
Åh, man tror och tror så mycket... Om bara
menniskorna ville låta hvarandra vara i fred, men
onda tungor ska alltid vara i gång. Min svägerska
kan visst ha sina fel, sina många, sina stora fel till
och med, men hon har åtminstone den förtjensten,
hon, liksom jag, att hon inte förtalar andra. Det
förstås, att hon ofta kan fälla ett skarpt omdöme, kan
till och med vara ganska elak, ja, mer än elak,
isynnerhet mot oss, verldsmenniskor; men på det hela
så är hon ganska beskedlig, om inte just mot sin
man, Så ...
LÖJTNANTEN.
Mot andra männer.
BEATA.
Det har jag inte sagt.
KAMMARJUNKAREN (sakta till löjtnanten).
Hon stiger i höjden. (Högt) Man tror till och
med att hon är läserska.
BEATA.
Hon vill kanske passera derför, ty det mystiska
gör alltid en qvinna intressant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
