Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
GREFVINNAN (med värma).
Yrar? Tror ni då yrseln eldar mina pulsar och
tänder mina blickar? Nej, jag yrar inte, och jag
löser dig från ditt tysthetslöfte, min Herman, min son!
Må jag falla, falla djupt i verldens ögon, men i Hans,
som sitter till doms öfver våra samveten, skall jag
inte falla. Denne unge man är min son!
ÖFVERSTEN.
Hvad tänker ni på, min fru?
GÄSTERNA (draga sig småningom
till yttre rummen).
Det är en skandal.
BEATA.
Att så blottställa sitt ryckte? Det är horribelt!
GREFVINNAN.
Ja, herr öfverste, ni känner min fordna
förbindelse med löjtnant von Wuldt, den olycklige, som
nu drunknat i strömmen. Ni kände mitt hemliga
giftermål, ty jag förtrodde det åt er heder.
BEATA.
Alltid ska’ det heta hemligt giftermål.
GREFVINNAN.
Ni har inte hållit ert löfte, ty ni har i tysthet
låtit verlden ana till mitt felsteg. Man fördrog mitt
brott, så länge jag dolde det; man smickrade, man
ärade mig. Nu erkänner jag mitt fel och man
vänder mig hånligen ryggen. — Nej, min son, min stränge
far drog dig, som ett barnhusbarn, undan modrens
ömhet och modrens pligter. Må de börja nu, ty jag
vill icke dö som en mor, hvilken förnekar sitt barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
