Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
ÖFVERSTEN.
Enfaldiga pojke!
(Herman och Fanny stå tyst samtalande till höger på
scenen).
GREFVINNAN.
Himmelens hämnd har gjort er till en
sannljugare.
ÖFVERSTEN (till Grefvinnan).
Hvad har ni för bevis derpå, min fru?
GREFVINNAN (hastar några steg
mot byrån, stannar tvärt).
Bevisen har jag här! Min Gud, de äro
bortstulna jemte Fannys juvelskrin!
MAGDALENA (som hört dessa ord).
Aron är säkert den brottslige, ty han begärde, i
Ofverstens namn, Grefvinnans nycklar af mig.
ÖFVERSTEN (för sig sjelf
triumferande).
Ah, då är jag räddad! (Vänder sig till gästerna.)
Mitt herrskap, låt ej denna smärtsamma händelse
förstämma ert glada lynne. Vi skola icke straffa oss
för de fel, som en brottslig qvinna begått. Fortsätten
dansen derute, tilldess jag hunnit blifva presenterad
för min frus okända familj. (Med en hånfull sidoblick
på Herman och Fanny.)
GREFVINNAN (stödjer sig mot
Herman; Fanny smeker
henne tröstande).
Hvilken låghet!
Barnhusbarnen. 410
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
