Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221
och han hyser ännu ett svagt hopp, att ni skall än-
dra er.
GREFVINNAN (sakta till Herman).
Din far är räddad. Himlen har icke öfvergifvit
de förskjutna.
BERTHEL (vänder sig till öfversten).
Ja, herr öfverste, vi begge ha fått hjertesorg;
jag har förlorat en otrogen hustru och ni en trogen
tjenare.
BEATA (till öfversten).
Jag tyckte inte om ditt förtroende för den der
Aron. — Han hade ett så gement utseende.
ÖFVERSTEN (sakta till Beata).
Tyst, Beata, förtala inte din egen son.
BEATA (förkrossad).
Store Gud!
ÖFVERSTEN (som förut).
Nu gömmer grafven din hemlighet bättre än
sjelfva Ostindien.
KAMMARJUNKAREN (sakta till Beata).
Er brors hviskning var alltför hög, men icke
för hård för en smädande tunga.
GREFVINNAN (som under tiden ur
juvelskrinet upptager ett
papper, visar öfversten).
Känner ni igen er egen handstil, herr öfverste?
Detta juvelskrin är Fannys modersarf.
ÖFVERSTEN (kastar en flyktig blick
på papperet, tillintetgjord).
Gud förbarme sig öfver mig! Hon är min
dotter! (stödjer sig mot bordet.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
