Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225
GREFVINNAN (som hört honom, sakta).
Nej, en så onaturlig far skall aldrig kalla denna
oskuldsfulla flicka för sin dotter. Här, Berthel (leder
Fanny till Berthel), återger jag er det ena af edra
fosterbarn, det andra skiljer jag mig aldrig från.
BERTHEL.
Jag hör att ni blifvit förskjuten af er man, fru
grefvinna. Ack, kom då till mitt plantage i Amerika
och hjelp mig der att glädjas åt de båda
barnhusbarnens lycka.
HERMAN oc FANNY (omge henne bed-
jande).
Följ med! Följ med!
GREFVINNAN.
Tack, Berthel, tack! Ja, jag vill följa er.
(De tacka henne med tyst glädje.)
LÖJTNANTEN (högljudt till gästerna).
Hon reser med en man af hopen till
Amerika!
GREFVINNAN (till öfversten).
Ja, öfverste Melcher, jag lemnar för alltid den
verld, från hvilken jag nu — kanske rättvist —
blifvit utstött, och låter smädelsen fritt besjunga mitt
minne. Men ni, som med så starka kedjor fängslas
vid dessa vänner i lyckan, en gång blir ni
ensam och öfvergifven af dem alla. — En oförtjent
stjerna i briljanter den kyler då ert bröst, likt en
is med skarpa strålar, och hvad är den väl i er
dödsstund mot den glänsande stjernan i ett
kärleksfullt öga?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
