Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
Herre Gud, Ekroth ä’ sin egen redan han. Den som
vore sin egen ändå!
WILHELMINA. Jag har inte sett Herr Gardin
alltsen dess Mycket arbete; gissar jag.
GARDIN. Jag har nog sett Mamsell Mina ändå,
jag.
WILHELMINA. Hvar då, då?
GARDIN. Jo, i ansigtet och så en liten smula i
nacken, så här.
WILHELMINA (skrattande). Åh, jag menar inte
så, inte, utan — — —
GARDIN, Jaså, jag ber om förlåtelse. Det var
mellan jalousierna, midtemot skräddarns. Jag tog
af mattorna hos Kammarherrns för fjorton dar se’n.
WILHELMINA. Jaså, Herr Gardin står och spio-
nerar på folk; det är intet vackert gjordt.
GARDIN. Alla dar, sedan jag slutat arbetet, så
har jag stått der bakom gröna jalousierna och be-
traktat Mamsell Mina en liten stund, innan jag gått
hem. Och då har jag alltid tyckt — — —
WILHELMINA. Hvad har Herr Gardin tyckt då?
GARDIN (brydd). Åhja — det kan vara det-
samma.
WILHELMINA. Säg ut han, kära Herr Gardin!
GARDIN, Jo, jag har tyckt mej vara en gris.
WILHELMINA. Jaså, inte annat; det var ett be-
synnerligt tycke.
GARDIN. En gris, som stod vid en gär’sgål och
kikade på en ärtåker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
