Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
WILBELMINA. Tackar ödmjukast. Skulle jag
vara ärtåkern, kanske?
GARDIN. Ja, inte just det, inte, men — förlåt
mej, Mamsell Mina — jag ä så enfaldig i talväg, så,
men nog ä jag en bra tapetserare alltid, det kan
Mamsell Mina fråga både Kammarherrns och Stats-
rådets och Presidentens, och alla andra; fast jag ä”
fader- och moderlös, så ä jag inte arbetslös ändå,
utan — — — ja, ja, det vill säja far min lefver allt
ännu, men han ä omgift och vill inte kännas vid sin
förra hustrus son, inte, och aldrig har jag fått sett
honom heller, utan i skola satte :han mej och gaf mig
ett fremmande namn, och så’na der påhitt. Men i
skolan så lärde jag väl läsa och skrifva, men det
passade intet bra för mej, utan jag täljde hellre sof-
for och stolar af veträ’na, och se’n blef jag tapetse-
rare, och skall väl bli min egen en gång också, bara
det inte bär uppåt väggarna för mej.
WILHELMINA. Ja, men det ska ju bära uppåt
väggarna för en tapetserare, det hör ju till hans
yrke det?
GARDIN. Ack, alltid har hon påhitt, Mamsell
Mina. Herre Gud, om jag hade hennes hufvud ändå!
Hör nu, Mamsell Mina, nog kan man väl vara en
bra karl ändå, fast man ä lite dum.
WILHELMINA. Ja, det kan man visst, det, bä-
sta Herr Gardin; de qvicka karlarne ä’ inte alltid de
rättrådigaste. Men att inte gudmor kommer: det går
intet an, att vi sitta så här alltför länge. (stiger upp
och ser sig omkring.) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
