Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
han som de andra omkring, och tar ut sin skärf af
oss alla. Det är ändå bårdt att man ’ska åldras, min
vackra fru Hyllning, när man känner sej invärtes ung
och kry, som en skolpojke.
FRUN. Ja, jag måste bekänna, att Patron ä
bra olik sej emot för tjugu år se’n (sakta). Nu
får det gå löst.
PATRON. Verkligen? Skulle min nådiga ha sett
mej för tjugu år se’n?
FRUN. Ja, min goda Patron, men om jag inte
hört Ert namn, skulle jag knappast kännt igen Er.
PATRON (afsides). Tackar ödmjukast för kom-
plimangen (tar upp kammen och ordnar håret obemärkt).
FRUN (ömt). Silberkuhl! Låt oss vara vänner!
PATRON (förvånad). Jag ber ödmjukast!
GARDIN (återkommer på ’balkongen). Se der står
kommissarien och gör sina krumelunser med bena
nu igen!
FRUN (ömt). Jag har längese’n förlåtit Er allt.
Fjorton långa år med salig Hyllning, har lärt mig
att (med litet pathos) glömma, att sakna, att min-
nas och förlåta. Silberkuhl! Wilibald! jag förlåter
dig allt!
GARDIN. Det här va komiskt!
PATRON. Tackar ödmjukast, min älskvärda fru
Hyll — — men jag kan inte påminna mej, att —
FRUN. Har du glömt den vackra staden i sö-
dra Sverige? Har du glömt den lilla fattiga symam-
sellen? Minns du inte mera din Charlotte?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
