- Project Runeberg -  Teater- och skolpojksminnen /
13

(1895) [MARC] [MARC] Author: Johan Jolin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

13
utom, Herre Gud, då man sjelf spisar kalkon, kan man
väl undvara en bit af bordsbrödet. — Sesâ! Enfin! Nå,
hur var det med den inre kallelsen?»
»Uppriktigt sagdt, den har jag aldrig kommit att
tänka på.»
»Men hur kan väl en ung man i lyckliga omstän-
digheter, som jag hört, och med de bästa relationer, en
ung man med framtid för sig, vilja handlöst kasta sig in
i detta rysliga teaterlif, som under alla sina blommor göm-
mer ännu flera törnen? Något hemligt skäl, som jag inte
har rätt att utforska, måste ligga till grund, ty säkert är
Jo. Jo. för förståndig att beträda vår vanskliga bana endast
af en nyck eller på uppmuntran af några beundrande
vänner. Ack, i vänners ögon är man alltid en stor talang,
men inför publiken finnas inga konsiderationer.»
Jag ordade något om min barndom, då jag vid tolf
års ålder skref mina första små pjeser, uppförda för skol-
kamraterna; om mitt uppträdande i Upsala, med en fram-
gång, som kom flera af dess professorer att tillstyrka mig
scenen som framtidsarena, och om min svårighet, att i
universitetsstaden, der jag tillbringat tolf terminer, kunna
bestämma rätta marschrouten för mina studier.
»Men alltihop det der är inte något rent motiv, utan
bara slarf. Nej, olycklig den, som beträder tiljan utan verk-
lig inre sporre, utan den brinnande eld, som kan släcka
alla hjertats hemliga tårar och luttra oss till mod och
ihärdighet. Tänk bara, huru många strider, innan man
får sin första afbetalning af endast rättvisa, — rättvisa
från direktionen, rättvisa från publiken och kritiken. —
Bifall, ack, det går så lätt att få, men rättvisa, det är en
skatt med många lås och bommar. — Man får en superb
roll, den spelar sig snart sagdt sjelf, om man inte är all-
deles oduglig som artist. Man befinnes utomordentlig,
applåderas och berömmes; hvarenda qvickhet och finess
är uteslutande aktrisens förtjenst, författaren blir helt och
hållet förgäten. Man har skapat en roll, heter det, då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:35:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jjteatermi/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free