- Project Runeberg -  Teater- och skolpojksminnen /
14

(1895) [MARC] [MARC] Author: Johan Jolin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14
det tvärtom är rollen, som skapat ens triumfer. Lyckan m0¿
• tömmer hela sitt fullhorn öfver en, och man är på höjden tern.
af sin ära. — Men så kommer något i olag med direk- intrig
tionen, de goda rollerna tryta småningom, någon annan han"
skall favoriseras, publiken vill ha ombyte — likt barnen fond«
med sina leksaker — man får fadda biroller, skådespelar-
konstens frätsår och dess idkares ruin; — hvad är att öfver
göra, ’der ingenting kan och ingenting får göras? Det
finnes bifigurer, som tillhöra taflans dimmigaste bakgrund, nYmi
och der det är ett brott mot konsten, att vara framstående f¿[a
eller låta sig bemärkas. Så kommer man in, tack vare hute:
de fordna gynnarnes ogunst, i en serie af sådana partier, tione
och — ens olycka är gifven. Man är en tråkig, en obe- i
tydlig aktris eller aktör, det är allt; man ökar legioantalet
af medelmåttorna, och ens föregående triumfer äro glömda kulis
af den publik, som ger sina pengar för att njuta af stun- gänj
den och inte af det förflutna. Nej, nej, jag känner till hère
allt det der. Uff, jag har predikat, så att jag förtjenar en karl
liten påtår kaffe.»
Men hon hade inte predikat för döfva öron, hennes i
ord gingo mig redan då djupt till hjertat. hvai
»Nej, snälle Jo. Jo! Har man inte då den inre brin-
naude kallelsen, som eggar och sporrar till framgång, till sera
ära, till hämd, ja, så fult det låter, till hämd på dem, Yar<
som velat trampa ens konstnärsande i stoftet; då går det säle
bakut med hela menniskan och då blir man det dåligaste J0.
af allt dåligt, en dålig aktör. Skomakarn kan få göra mäi
dåliga skor så mycket honom lyster, ty ingen tvingas att att
köpa dem, men publiken, som betalar på förhand, den häm- möj
nas sin förlust genom att hata och förakta de dåliga aktö-
rerna. Och ändå, kanske var den dåliga aktören helt en-
kelt en utmärkt konstnär, men som af ödet eller dess
målsman direktionen, blifvit tvingad in i ständiga kompars-
kostymer. — Tänk på Hyckert till exempel. Huru många sna
år hölls inte han tillbaka, tills han på en gång förvånade till
alla som en artist af första rangen. Nej, har man inte i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:35:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jjteatermi/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free