Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svartsjukans Nätter - Första natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Af altaret, mot offerprestens stål,
Med vemod blickar opp, och tigger döden.
O Höge Gud! har icke menniskohjertat
Sin kärlek och sin himmel såsom Du?
Är det så ringa, att en hand af stoft
Kan, strafflöst, plundra i dess helgedomar?
Dock, på min fråga svarar blott det skedda
Ett iskallt ja, och mångfördubbladt ljuder
Det samma åter, ur min egen barm.
Nej, jag vill icke längre dröja här.
Till mina klippor, hårda som mitt öde,
Vill jag tillbaka vända; intet lif
Skräms der af mina suckar, ingen ört
Förtvinar der af mina tårefloder,
Och minnen af min sorg blott finnas der.
I solhvarf ren jag lefvat ibland dem,
Och längtar åter till min själs förtrogna.
Så långt har det då kommit! o, förut
I vårens, kärlekens och Minnas famn,
Hvem hade trott, att ödemarkens klyftor
En saknad fristad blefve mig engång?
Ej slår ett hjerta i mitt grannskap roligt.
Den trötta vandrarn, bränd af solen, glömmer
Sin bördas tyngd, då han mig ser, och flyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
