Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svartsjukans Nätter - Andra natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På stranden kände han sin hydda, kände
Dess glada fåglars morgonbön — berusad
Ur fröjdens öfverfyllda nektarkalk,
Föll han, i salig yra, på sitt anlet,
Välsignande det lif, han nyss förbannat,
Den jord, han kallat smärtans afgrund nyss.
Och som han slöt sin bön, då sprang bland
löfven
Hans barndomsvän, hans trogna flicka fram,
Och föll förlorad i sin älsklings armar,
Besköljande hans kinders milda brand
Med återseendets och glädjens tårar. —
Men, sorgens son! säg, hvarför dröjer nu
Din själ vid glada bilder? — hvarför talar
Din röst om menskosällhet nu, förut
Blott van, att ensam klaga och fördömma?
Ha! äfVen jag var säll en stund, — en stund,
Ej dyrköpt nog för tusen seklers marter.
Ha, jag var säll! — se, solen hunnit ren
Till andra rymder jaga nattens skuggor,
Och daggens droppar släcka icke mer
Den trånadsmatta blommans törst, och jorden
Står skälfvande i ljus och dag, och ler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
